Sandor /slash/ Ida – Eget omdöme

Eget omdöme

Boken vi har läst, Sandor /slash/ Ida, tycker jag var rätt så bra, faktiskt. Det är ungefär den typen av bok som jag själv läser på vardagen, det är därför jag fick ett sådant flyt och tyckte det var väldigt lätt att läsa sig igenom boken.

Handlingen av boken kan, enligt de flesta, vara väldigt tråkig, och att boken inte har något budskap i sig. Att det knappas hände något, utom att två ungdomar började skriva med varandra, träffades, bråkade, blev vänner igen, och tillslut blev de kära, och boken hade det där typiska slutet som alla filmer har; att killen springer ut, tjejen hör det, de möts, säger några ord som jag kanske aldrig skulle få för mig eller ens som skulle poppa upp i mitt huvud när någon kommer och ropar på mig. De förlåter varandra, och sen tillslut, såklart, en kyss. För mig är det kanske lite överdrivet, jag hade velat ha et slut som man inte direkt hade väntat sig. Ett som gör en upprörd, eller ”Va?”, att man ifrågasätter varför det blev så. Att författaren snurrar till det i slutet. Men jag tyckte ändå att boken, handlingen, var bra.

Författaren var väldigt bra på att göra det lättare för läsaren att kunna måla upp sig en bild om hur personerna var, och vad som var typiskt för de olika personerna. Och det gjorde hon rätt så tidigt i boken, vilket gjorde det lättare att även skilja på dem. Författaren har heller inte skrivit boken på ett språk så man knappt förstår vad det är man läser om, hon har skrivit på ett ”vuxet” sätt, men även på ett ”ungdomligt” sätt, alltså att hon har med svärord, och ”vanliga” ord som ungdomar säger dagligen. Hon har skrivit boken på ett enkelt sätt, vilket gör det lätt att hänga med och förstå.

Eftersom jag gillar den här typen av böcker så hade jag lånat någon bok som liknar denna. Men jag hade inte rekommenderat boken till någon av mina kompisar, för den kan uppfattas som ”lamt skrivet”, alltså att det är en rätt så enkel handling.

Ordletare/illustratör

Sara Kadefors – Sandor /slash/ Ida

Ordletare

Handfallen (Han står handfallen/att man står handfallen): Häpen/förvånad

Klonkar (Huvudet klonkar rakt in i väggen): Dunkar 

Bedjande (Hon tittar bedjande på honom): Trötta ut 

Underlägsen (Hon känner sig underlägsen): Bönfallande

Glödande (Hon säger det med en sådan glödande övertygelse): Passionerat

Intensiv (Hon känner en sådan intensiv saknad): Ihållande/ ivrig/ hetsig/ ”laddad”

Förlägna (De blir förlägna/ att man blir förlägen): Blyg/ generad

Illustratör

PSX_20150922_224515

Det som hände allra sist i boken var att Sandor gav Ida en kyss, det är vad denna bilden visar.

Sammankopplare

Sara Kadefors – Sandor /slash/ Ida

Sammankopplare 

Så som Sandor kände sig innan han skulle ge sig av och hämta Ida, första gången de träffas ”på riktigt”, om man bortser från den gången då han kom hem till Ida utan någon som helst förvarning. Den där känslan, den där pirriga, nervösa känslan man får när man ska träffa någon man aldrig förr mött – jag vet hur det är, jag har haft den känslan, jag har träffat några kompisar som jag börjat skriva med på internet. Men eftersom det kändes som att vi känt varandra en riktigt lång tid, redan när vi bara skrev, så var jag faktiskt inte så nervös för hur det skulle vara när vi faktiskt träffades på riktigt.

Jag har dock inte tagit hem de kompisarna, så det är just bara att jag träffat några kompisar från internet som jag kan sammankoppla.

Diskussionsledare

Sara Kaderfors – Sandor /slash/ Ida

Diskussionsledare 

Frågor 

  1. Hur kände sig Idas mamma när Ida hjälpte henne att fixa en dejt till henne? Hur skulle ni känna er om ert barn skulle gjort något sådant?
  2. Tobbe, som är Sandors vän, ska flytta och Sandor kände sig inte så glad över det, att behöva bli lämnad kvar där och inte ha några kompisar kvar. Hur skulle ni känna er ifall eran bästa kompis skulle flytta? Skulle ni försökt hålla kvar kontakten och ses på loven?
  3. Har ni någonsin skrivit med någon på internet, och ni har fått den här känslan av att det ”klickar” mellan er och att ni skulle kunna ha skrivit dygnet om utan att tröttna på varandra? Om ni skrivit med någon på internet, har ni träffat den här personen på riktigt? Om ja, hur var det? Som om ni känt varandra i flera år, eller var det spänt och mest pinsamt?

Sammanfattare

Sara Kadefors – Sandor /slash/ Ida 

Sammanfattare 

Sandor och Ida har nu kommit en bit längre in i deras relation, alltså, de pratar inte bara om hur jobbigt de tycker livet är och skriver om deras funderingar osv, Sandor har börjat ställa mer personligare frågor till Ida, något som hon inte känner sig så bekväm med. Ida har ju sin mamma, mamma som jämt deprimerad och när hon väl bestämt sig för att ’Nu ska jag försöka gå mot bättringsvägen och söka jobb och få i ordning på mitt liv’, så skiter det sig, som hon brukar säga.

Idas mamma satt en dag vid bordet, klädd annorlunda, hon åt, och hon betedde sig annorlunda mot Ida när hon kom fram. Hon hade bestämt sig för att ordna upp hennes liv igen, fixa jobb och allt. Men det sket sig det med efter någon dag, och Ida var inte sådär förvånad över det heller.

Eftersom Sandor börjat ställa mer personliga frågor till Ida, om vart och hur hon bor, hur hennes liv är och vad hon oftast gör, så känner Ida sig lite nervös och obekväm med hur hon ska svara på allt. På grund utav hennes mamma, och att det är Ida som sköter om nästan hela lägenheten och måste ordna och dona själv hemma. Och att Ida dricker en del, men mest för att glömma allt det jobbiga, allt blir liksom mycket roligare när man är full och hon slipper tänka på mamma, och allt där hemma. Men Ida är nervös för vad Sandor skulle tycka om allt det, och hon har därför börjat ljuga om vart hon bor, vad hon brukar göra hemma med mamma och på fritiden.

Medan Sandor läser allt Ida skriver, tycker han att hennes liv låter helt perfekt jämfört med hans, och tänker därför ’Shit, nu kommer hon säkert tycka att jag är en fjant och att jag är urusel’, och han bestämmer sig därför också för att börja ljuga. Han ljuger ihop en historia om att han har flickvän och att han jämt är ute på disco, spelar fotboll och att hans föräldrar tycker att han borde vara hemma mer.

Ju mer de skriver, desto mer glömmer de nästan vad de ljugit ihop och börjar krångla med deras texter som de skickar till varandra. Det gör att Sandor börjar undra om Ida verkligen berättar sanningen om henne själv, och Ida har också börjat märka att Sandor inte alltid får till det så att allt stämmer. Tillslut får Ida reda på att Sandor ljugit, för han själv berättat det, och Ida vet inte vad hon ska svara honom, hon har dessutom träffat en kille, Lukas, som hon är lite smått intresserad av. Men efter ett tag svarar hon Sandor igen, och de reder ut det och börjar berätta sanningen.

Valle, killen som är en del utav mobbandet mot Sandor, har märkt att Sandor är bra på fotboll och vill ha med honom i laget. Det är något Sandor är lite skeptisk till och han vet inte om han ska välja fotbollen framför dansen, det är i alla fall inte något hans mamma skulle tycka om. Valle bjöd dessutom in honom och Tobbe till en av hans fester, och de gick båda på den.

Reflektion Optisk konst v. 34 – 36

Har min bild optisk effekt?

Jag tycker att min optiska effekt på bilden är ganska bra. Alltså ja, min bild har en ganska bra optisk effekt.

Är mitt namn tydligt?

Jag har bara börjat med att göra ett stort E, men enligt mig och några andra så kan man se E:et bra. Mina linjer är ganska raka, men jag gjorde de utan linjal för att jag ville att bilden skulle se mer levande ut.

Vad kan jag göra för att förbättra?

Jag kan göra linjerna tydligare och mörkare/ljusare på vissa ställen så att man ser E:et ännu tydligare.

Reflektera över någon klasskamrat.

Jag kollade på en annan klasskamrat som använde samma metod som mig, hen gjorde fina raka linjer, men eftersom hen inte riktigt är klar än så behöver hen ”sätta ihop” linjerna mer så att det ger den där optiska effekten.

Persongranskare

Sara Kadefors – Sandor /slash/ Ida

Persongranskare 

Sandor och Ida, båda två går i högstadiet sista året, men hon i Stockholm och han i Göteborg. De har egentligen rätt så två olika personligheter, och olika populäritet bland andra. Hon är den alla tjejer vill vara, och alla killar vill ha, medan han är den som är lägst rankad, den som inte säger så mycket och som helst inte vill synas. Det de båda två egentligen har gemensamt är att de hatar sina liv.

Sandor

Sandor är en så kallad ”nobody”, en som ingen ser, hör eller som knappt har några kompisar han vanligtvis hänger med, ”bara” en, Tobbe. I skolan är han den som ingen vill se, och han ”trivs” med det, eftersom alla gånger någon lägger märke till honom är då han blir mobbad, speciellt av två killar, Babak och Valle. Sandor helt enkelt hatar sitt liv.

Dans är något Sandor älskar, det är något han fokuserar på och satsar på. Han vill bli bäst. Sandors mamma är väldigt engagerad i hans intresse till dans, och vill hjälpa honom med att bli bäst, men enligt Sandor är hon för mycket.

Sandor håller gärna allt för sig själv, han tycker inte om att berätta alldeles för privata saker eller att dela med sig om sina tankar och funderingar. Varken för sin pappa, mamma eller sin kompis Tobbe. Det är något han egentligen vill ändra på, och han har bestämt sig att göra det … någon dag.

Ida

Ida är den där tjejen med ”perfekta” kroppen, allt är perfekt med henne och hon vet det, men gillar inte att skryta om det. Hon håller mest tyst när hennes kompisar slänger några komplimanger hit och dit om henne. Hon är rätt trött på att jämt och ständigt höra att hon är snyggare än alla andra.

En av de populäraste tjejerna är hon också, som ofta spenderar dagarna i caféet när hon egentligen ska vara på lektionerna. Hennes betyg är inte de bästa, och något hon oroar sig för är om hon ens kommer komma in på något gymnasium.

Hennes relation med pappa är ingen vidare bra, han flyttade till USA och har två barn med en ny tjej, medan Ida är kvar i Sverige med hennes deprimerade ”mamma”. Ida är den som får vara mamman hemma hos de, då hennes mamma jämt ligger i sängen och sover eller tittar på tv. Knappt har de någon mat hemma heller, och Ida har tröttnat på att behöva gå hungrig, och behöva påminna hennes mamma om att hon ens ska oroa sig för om Ida har fått i sig någon mat för dagen. Ida hatar sitt liv.

//Emma, 9c